Debatten om jämlikhet i cancervården har vuxit allt starkare de senaste åren med nya krav och initiativ från både politiker, patientföreningar och vården. Men trots att mycket har hänt har Sverige fortfarande en lång väg att gå mot en helt jämlik cancervård. För att belysa detta har Cancerfonden i årets upplaga av Cancerfondsrapporten gjort en jämförelse av landstingens vård av patienter med fyra stora cancersjukdomar.
I jämförelsen har man tittat på hur väl varje landsting uppfyller de nationella målen kring behandlings om upprättats för lungcancer, bröstcancer, tjocktarmscancer och ändtarmscancer. Skillnaderna mellan olika landsting visar sig också vara stora.
– Den största skillnaden finns i väntetid. Att komma fram från remiss till speciallist till behandlingsstart där är de största ojämlikheterna. Det kan variera från 23 dagar till 53 dagar i en annan del av landet, Jan Zedenius överläkare och medicinskt sakkunnig på Cancerfonden.
Vad får de här ojämlika väntetiderna för konsekvenser?
– De här skillnaderna kan innebära att patienterna får en försenad behandling någonstans händer saker och ting med cancertumörerna. Dessutom så är det ett enormt mått utav oro och ångest att gå och vänta på att något ska hända. Det som patienter efterlyser mest är klarhet i när och hur saker kommer hända och att man har tillgänglighet och kan få kontakt med sjukvården och här skiljer det sig också väldigt mycket.
Men det är inte bara väntetider som skiljer sig för patienter i olika landsting. Alla får inte heller tillgång till samma typ av vård när de väl får vården. Ett exempel som Jan Zedenius vill att fler ska få tillgång till är så kallade multidiciplinär bedömning med experter från olika fält som tillsammans gör en bedömning om vad som är bäst för patienten.
– Det är väl visat i studier att de patienter som blir föremål för en sån här expertgruppsbedömming med många olika kompetenser där förbättras prognosen för dem. det går bättre för de patienterna. Dessutom har den patientgruppen mycket större chans att komma med i olika kliniska studier vilket är en fördel både för den enskilda patienten och för sjukvårds ni sin helhet, säger Jan Zedenius.
Ett stort problem för landstingen handlar om kompetensförsörjningen. Ofta finns det brist på nyckelkompetenser som enligt Jan Zedenius innebär att både väntetiderna blir längre och att vårdens kvalitet kan bli sämre.
– Ibland behöver man tillsätta vissa kompetenser och faktiskt köpa kompetens. Men det finns också andra lösningar som att man samarbetar över landstingsgränserna. Man kan ha videokonferenser och lösa problem med multidiciplinära konferenser på det viset, säger Jan Zedenius.
Förutom samarbetet över landstingsgränserna ser Jan Zedenius också en möjlighet att lära sig av de områden som kommit längst när det gäller jämlikhet i cancervården. Ett exempel är bröstcancervården.
– Om man tar bröstcancervården så har vi väldigt fina siffror på så sätt att det är små skillnader i landet med goda överlevnadssiffror. Och man uppnår väldigt mycket av de mål som är uppsatta. Det är en god sjukvård som kan stå som förebild för många andra eftersom det är väldigt många av patienterna som får en multiprofessionell bedömning, i andra diagnoser så är det inte lika höga siffror, säger Jan Zedenius
